Självständig och på mina villkor.

Jag har blivit den person som hatar att få order. Allt ska vara på mina villkor. 
Jag har slutat att kringa för andra, Förutom min familj. Den som vill ha något med mig att göra är välkommen.
Men till och med mina närmaste vänner har vänt ryggen någon gång och jag säger inte att jag är fel fri eller perfekt.
För brister har vi alla. Men ibland tröttnar man. Jag vill bara skratta åt alla.
Förut brukade jag vänta på att till exempel få sällskap til gymmet, eller offra jobb dagar för att få tid för andra, Men fuck it nu liksom. Allt ska va så fucking ömsesidigt när människor öppnar käften, men när det väl kommer till kritan så tror jag att ömsesidigheten stack upp i arslet på människor.
Vart är vägen på vägen.
Någon real själ där ute eller? 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0