I dont trust words anymore!
Jag är en person som ofta följer hjärtat, tänker inte så mycket på vad konsekvenserna kommer att bli.
Under helgen jobbade jag efter ett långt uppehåll, Det är först nu jag känner att jag kommer att klara av att jobba ganska lite i kombination med studierna.
Jag har alltid dött för min arbetplats, Älskat mina kollegor och velat deras bästa. Jag är så med människor jag har ett band till, vill deras bästa.
Men ibland får jag nog. Ni vet känslan när man ger ger ger och ger. Men inte ens får ett tack tillbaka?
Den känslan svider. Kollegorna har verkligen sviket mig. Det är ormar hela bunten.
En vän fick mig att öpnna ögonen häromdagen och jag älskar henne för det! Jag vet att många beundrar mitt sätt att vara. Omtänksam, Ärlig och förlåtande.
Men...
Jag är trött på att vara öppen, dela med mig om mitt liv och mina erfarenheter, vara förlåtande mot allt.
Jag har vart med om mycket.
En sak som gör mig arg på mig själv, är att jag bryr mig för mycket.
Kommer ihåg en gång vi var ute och festatde en gammal vän var med, jag och hon snackade knappt med varandra, Hon hade gjort äckliga grejer som ingen skulle acceptera. Ni vet stuckit in kniven och verkligen vänt på den...
Hon är så pass full att till och med hennes vänner sket i henne, för att alla var medvetna om att hon kommer bli utsläng.
Vad gör jag? Jag snackar med vakterna erbjuder mig att ta henne på promenad, ge henne fet mat, är med henne när hon spyr, gör allt för henne som finns i min makt. Trots alla försök får jag inte henne nykter, hon blir utslängd till slut.
En av vakterna tackar mig hela den kvällen..Minns hans ord.. Om alla endå våre som du, Ja då behövde man inte ha vakter.. Blablablabla
Dagen efter vem ere som får ta skiten, jo jag... Jag hade inte gjort tillräckligt...
Det hemska är att jag börjar känna mig skyldiga av deras äckliga snack, kände att jag inte hade gjort tillräckligt, kanske kunde ha gjort något mer.. promenerat en timme till i kylan, utan jacka??..... men just nu känner jag fuck you din hora. Fuck alla er smutiga människor i mitt liv, som inte lärt er uppskatta, som inte lärt er ge tillbaka.. Någon gång får alla nog..och nu har jag iallfall fått nog av allt sånt här skit.
Vet faktiskt inte riktigt vad jag ordbajsat i inlägget ovan. Men har bara skrivit det jag känner.
Under helgen jobbade jag efter ett långt uppehåll, Det är först nu jag känner att jag kommer att klara av att jobba ganska lite i kombination med studierna.
Jag har alltid dött för min arbetplats, Älskat mina kollegor och velat deras bästa. Jag är så med människor jag har ett band till, vill deras bästa.
Men ibland får jag nog. Ni vet känslan när man ger ger ger och ger. Men inte ens får ett tack tillbaka?
Den känslan svider. Kollegorna har verkligen sviket mig. Det är ormar hela bunten.
En vän fick mig att öpnna ögonen häromdagen och jag älskar henne för det! Jag vet att många beundrar mitt sätt att vara. Omtänksam, Ärlig och förlåtande.
Men...
Jag är trött på att vara öppen, dela med mig om mitt liv och mina erfarenheter, vara förlåtande mot allt.
Jag har vart med om mycket.
En sak som gör mig arg på mig själv, är att jag bryr mig för mycket.
Kommer ihåg en gång vi var ute och festatde en gammal vän var med, jag och hon snackade knappt med varandra, Hon hade gjort äckliga grejer som ingen skulle acceptera. Ni vet stuckit in kniven och verkligen vänt på den...
Hon är så pass full att till och med hennes vänner sket i henne, för att alla var medvetna om att hon kommer bli utsläng.
Vad gör jag? Jag snackar med vakterna erbjuder mig att ta henne på promenad, ge henne fet mat, är med henne när hon spyr, gör allt för henne som finns i min makt. Trots alla försök får jag inte henne nykter, hon blir utslängd till slut.
En av vakterna tackar mig hela den kvällen..Minns hans ord.. Om alla endå våre som du, Ja då behövde man inte ha vakter.. Blablablabla
Dagen efter vem ere som får ta skiten, jo jag... Jag hade inte gjort tillräckligt...
Det hemska är att jag börjar känna mig skyldiga av deras äckliga snack, kände att jag inte hade gjort tillräckligt, kanske kunde ha gjort något mer.. promenerat en timme till i kylan, utan jacka??..... men just nu känner jag fuck you din hora. Fuck alla er smutiga människor i mitt liv, som inte lärt er uppskatta, som inte lärt er ge tillbaka.. Någon gång får alla nog..och nu har jag iallfall fått nog av allt sånt här skit.
Vet faktiskt inte riktigt vad jag ordbajsat i inlägget ovan. Men har bara skrivit det jag känner.
Kommentarer
Postat av: Becka
Du har ett hjärta av DIAMANT människa! Låt aldrig någon få dig att tro annorlunda
...och den där vakten hade rätt, om ändå ALLA vore som du!!
Puss puss min lilla hindiii humko hamise churalo jalla kompis <33
Trackback
