Ett steg närmare!

Det var lätt värt att vänta på brosan.. även fast han är den segaste som finns. Vi körde lååångt lånngt och änu längre bort. Med honom vet jag att denna resa hela vägen till körkortet kommer gå smidigt, även fast vi kommer möta på hinder. Med honom känns det som om allt är så himla mycket lättare, oavsett vad det handlar om. Alla borde få ha en person som honom i sitt liv.
Iallfall mitt i övningskörandet plockade vi upp köra papsen som handlat en massa och fortsatte vår färd.
Längtar tills att vi ska köra igen och tror de blir riktigt snart.
Annars förut allt som har haft med körning och göra har jag inte hunnit med allt för mycket.
Har därför en hel del saker att ta itu med. Bland annat att ringa några viktiga samtal, Försöka fixa mammas jävla lur på netonnet och gå på en laser tid och en massa små saker som är tidkrävande.
Nu till något helt annat...Vet inte varför jag börjat fastna på gamla Indiska låtar..'
Ska nog ladda ner några så jag kan bomba dom i öronen 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0