Frihet.
Jag börjar äntligen känna mig fri, för några dagar sen, om jag ska vara exakt så är det för sex dagar sen.
Kändes de så himla tungt att jag och mitt ex gjorde slut, Istället för att känna mig fri tog jag det som ett straff.Just för att jag var rädd för att vara ensam.
Det kändes som om min värld skulle gå under.
Jag brukade alltid tänka vem ska jag dela allt med, vem ska jag berätta allt för när minsta lila sak händer,
vem ska jag längta efter att vara med. osv osv ni vet allt man delar med en kille.
Men det är inte alls så längre, jag hade så sjukt fel. Det bästa som finns är att vara singel, inget ansvar för att göra den andra partner ledsen, om jag vill göra något för mig själv behöver inte tänka efter en andra gång.
När jag va tillsamman med mitt ex blev jag som en mytoman, behövde alltid ljuga för mina föräldrar
( får inte ha pojkvän egentligen) fick alltid så dåligt samvete efter, kunde inte umgås med mina vänner lika mycket, för sa alltid att jag var med dom medan jag var med honom.
Jag hade egentligen ingen tid för någon, jag var så sjukt blind, såg inte alls hur många personen jag hade runt om kring mig och som älskar mig fortfarande, men nu inser jag fan vad mycket jag har, Pojkvän är inte allt i livet.
Jag fattade inte hur singlar kunde vara så sjukt lyckliga, men nu vet jag, och de är tack vare mina underbara vänner.
Jag känner att nu har jag klarat om av min utmaning jag var så sjukt rädd för, jag trodde att de skulle ta så sjukt långt tid, men de har bara tagit mig några få dagar.
Nu ska jag äntligen leva livet, med de personer jag älskar från hela mitt hjärta och som alltid har funnits för mig.
Men jag ska inte säga att det alltid har varit lätt eller att det är så himla lätt nu heller, Jag tänker ofta tillbaka till mitt förflutna, men istället för att gråta, känna sorg eller att blir nera, försöker jag istället se det från den positvia synvinkel och se hur mycket jag har lärt mig som kommer att hjälpa mig i framtiden.
så glad och stolt jag blir!!!<3
